Ja han kom, såg och besatte oss. Först däckades Filip av hög feber i slutet på förra veckan och sen var det igång. Han och jag, jag och han. Feber, snor, gnäll, ynk, halsont och mera feber. Idag har vi hopp om livet igen. Börjar så smått få tillbaka lusten att göra saker. Tyvärr är inte orken med i leken riktigt än. Men jag tror den kommer, alldeles alldeles strax.
Förresten, en eloge till alla Er som sliter ensamma i förkylningstider. Jag har välsignats med en äkta make som kan vara flexibel och avlasta mig när helst jag gapar efter honom. Ja och sen har modern min varit en ovärderlig uppassare under helgen; fixat barnpassning, hundpromenader, matlagning och städning. Man är inte kaxig när man har feber inte.
jsomijack skriver:
Tackar och bockar! 😉 Jag var väl aldrig helt däckad själv, men det var otroligt jobbigt när Olle nu senast var riktigt dålig med hög feber och ont i hela kroppen. W är visserligen hemma på sen em och kväll … Vi pratade ganska mycket om de ensamstående föräldrar som drar HELA lasset själv. Heja!
Hoppas ni är friska snart. 🙂
Kram
Cecilia skriver:
Men usch och fy! Hoppas att ni snart är friska och pigga igen! Tur du har din fina familj!!
Kram
Pernilla skriver:
Usch usch usch. Hoppas ni kryat på er nu. Vi har varit välsignade än så länge… Väntar bara på de elaka dagisbasilluskerna…
Annica skriver:
Usch och fyyy för flunsan! Hoppas att ni har kryat på er nu.
Kram!