Magnus har somnat på soffan. Filip är pigg som en mört. Lukas är missnöjd med något i livet. Så här sitter jag med de två små pojkarna i soffan och försöker läsa en bok. Om bilar, såklart. Magnus snusar på soffan mittemot. Så får jag för mig att det är dags att ta tag i den här kvällen. Jag måste ha assistans, kan inte lägga båda barnen. Inte en kväll som ikväll när Filip sovit middag mellan klockan tre och halv fem! och när Lukas har ont i magen eller får tänder eller har separationsångest (ja bara gudarna vet vilket).

Så jag försöker väcka maken. Ropar ‘Magnus’ varpå Filip härmar ‘Manus’ och igen, ingen reaktion. Det magiska talet brukar vara tre. Men varken på totalt tre rop eller tre var. Han vill bara inte vakna. Tänker att jag kanske kan locka fram svamlaren i honom geonom att ropa otäckheter lite halvhögt. Börjar med ‘härdsmälta’, ‘det brinner’, ‘ryssen kommer’ och ‘datorhaveri’. Fortsätter en stund med lite av varje. Inga som helst reaktioner. Sen fattar Filip galoppen och börjar härmas igen. Jag varvar älskade saker med hatade.

Mamman ‘snöstorm’ – Filipen ‘snö orm’
Mamman ‘Peter Jöback’ – Filipen ‘jag packar’

Men icke. Han bara ligger där på sin soffa och andas lugnt och stilla. Missar när sonen packar en snöorm.

Annonser