Allt oftare får jag anledning att förundras över den lilla hjärnan som verkar rymma så oändligt mycket. Vilket minne och så skön slutledningsförmåga. Två och ett halvt år på söndag. Redan så klok på något vis. Kanske borde jag sluta förvånas men som sagt, jag förundras och förvånas varje dag.

Idag när vi vaknade började Filip genast berätta om Alson Fåberg för mig. Hur han drack vatten och spillde i sängen, ropade ‘pappa’ som kom och torkade och bytte lakan.

Vid frukostbordet när jag torkade den lilla yoghurtmunnen så for hans hand ut och strök över min tröja. Så ser han eftertänksamt på mig och säger lite frågande ‘din tröja’ varpå jag nickar ‘jaa’ och han känner lite till ‘är den varm och go?’

 

Sötaste i ordförrådet just nu:

ghetti & fås med keppusch
tuggernep (tuggummi)
Lucky Luuk  ❤
tomten komma med lastbil mej, då blev jag glad

Annonser