Skolbänken. Den har sån charm! Jag älskar den. Vi älskar den. Filips kärlek tar sig uttryck i att öppna, stänga, öppna, stänga och öppna locket igen. Sen klättrar han upp och ställer sig på locket. Så ja, den står instängd i gästrummet av säkerhetsskäl. Angående vit eller inte så kände jag verkligen för vitt men när jag väl såg den så fanns det inga val. Man kan inte måla bort tidens tecken. De slitna urgröpningarna i botten där små fötter trampat och sparkat. Problemet då blir brunt golv i en nyans och brun möbel i en helt annan. Inte bra. Lösningen på det problemet var ytterligare ett problem, nämligen att den är lite för stor/hög för ett så litet rum som Filips. Så den kommer få stå på övervåningen när den (övervåningen) iordningställs. Nu till helgen flyttar vi in på ‘nya’ kontoret och då följer en röjning av allrummet uppe och sen kan vi ääääntligen börja nyttja hela vår goa övervåning till annat än datorpark, renoveringskaos och flyttkartongslager.

En annan sak som jag mycket mycket gärna hade ställt i Filips rum istället för bänken är ett underbart gungfår från Fönster mot gården. Fast det ser inte ut att matcha vår budget helt 😉 Jag får väl tälja ett för egen maskin kanske…. eller kanske inte ändå.

Nu ska jag åka och fredagshandla på Hajen. Ihop med varenda annan kotte i hela Varberg förmodar jag. Överst på inköpslistan står musfällor och nu är det ‘ingen nåd’ som gäller. Mus-burarna som vi testat är de för smarta för så nu blir det med livet som insats de äter av vår falukorv. Usch usch, söta små oskyldiga? varelser. Men vad ska man göra? Vi kan inte gärna fortsätta låta dem gnaga sönder halva inredningen och bygga bon i isoleringen. Dessutom kissar och bajsar de överallt. Man hör dem när de tisslar och tasslar runt i vrårna om nätterna, de gnager på våra resonans-tacksamma Billybokhyllor så det dånar i hela huset. Dessutom tjuvar de hundmat och lagrar bakom spisen. Yuck!

Annonser