I måndags hittade jag en hel skara lyckliga nyckliga pigor. De satt på rad och solade sina fläckar utanför vår dörr. Jag kan inte minnas senast jag såg något sådant men det var helt klart någon gång när jag var liten.Idag skiner solen från en klarblå himmel igen och havet ligger blått med skummande vita vågor. Jag hopaps att mina lyckliga vänner kikar fram idag igen. Jag vill bara vara ute. Pyssla med huset och trädgården, men det är inte så lätt med en tiomånadersbebis. Inte direkt läge att ha honom till att åla/krypa runt i det blöta leriga gräset och stoppa allt i munnen. Inte kan han gå heller och tja, vad gör man då!? Vagnen sitter han inte i någon lång stund om den står stilla. Så det blir väl till att promenera istället för att ta sig an något alls. Jag börjar få lite smått panik över häcken som verkligen verkligen måste klippas.

Tack förresten för de tips jag fått om just trädgården. Perfekt! Vi hade Filips morfar på besök i helgen och han kom också med ovärderliga tips för såna gröngölingar som vi. Sen har grannen har sagt att vi bara ska låta allt bero denna sommaren, kolla av läget och sen ta tag i det nästa vår/sommar för att vi då vet vad som kommer upp och lite mer hur vi vill ha det. Där släppte enormt mycket press. Det är inte alltid man känner press för egen del, vill gärna göra det som är rätt. Om grannen inte skottat snö från garageuppfarten så måste inte vi, men kommer han ut med skyfflen så kastar man sig ut fortast man kan. När de beskär sina träd och kör ris på tippen, då ökar ororn över att inget blir gjort här. Vad ska de tro? Vad ska de söga? Grannarna, de allsmäktiga. Men… man har alltså lov att låta bli att arbeta och lov att bara njuta av det som kikar fram – första året. Ja, man har nog det. Känns bra. Väldigt bra.

Idag är en stor dag. Det smäller. Vi har tjatat om det här länge nog och det är HÖG tid att det smäller och pangar. Renovering av arbestrummet. Vi startar med att röja garaget och fixa stationer för sånt som ska till tippen. Plast på ett ställe, trä på ett annat, papp på ett tredje osv. De flyttlådor som finns där ska organiseras så att det blir gott om golvyta. Sen börjar vi med att plocka ner alla lister och riva ut garderober. Efter det… ja vad sker då? Det få vi se. Vi börjar bli något så när klara med hur vi vill ha det i alla fall, jag och maken. Våra meningar har gått och går fortfarande lite isär. Men jag ska se till att övertala honom klart idag. Hahahahaaaa.

En annan sak som gör idag till en stor dag är att vår skatt nu endast är två ynka månader ifrån sin ettårsdag. Jag kan inte riktigt förstå att vi snart har en liten ettåring som knatar runt här i huset och pekar ‘titta’ och undrar ‘e dä?’ Vid dagens datum vet Filip vart lampan är, vart Sixten är, vart pappa är, hur man reser sig, sätter sig, reser sig igen, hur man ålar och kryper, sitter och leker, hur man klättrar upp på flyttkartonger, dricker vatten och välling själv, pussas, sover hela natten, han skrattar åt alla djur och frågar man efter pippin så kikar han ut genom fönstret om vi är inne eller upp mot himlen om vi är ute. Filip är störtförtjust i att gå med hjälp av mamma eller pappa, han busar med Sixten och skrattar gott åt hans tokigheter, han äääälskar trappan och kan klättra hela vägen upp till övervåningen utan hjälp, han kan vinka och ropa på sin vovve som heter ‘étte’

Stora stora lilla killen!

Annonser