tomtebolycka

Ja han kom, såg och besatte oss. Först däckades Filip av hög feber i slutet på förra veckan och sen var det igång. Han och jag, jag och han. Feber, snor, gnäll, ynk, halsont och mera feber. Idag har vi hopp om livet igen. Börjar så smått få tillbaka lusten att göra saker. Tyvärr är inte orken med i leken riktigt än. Men jag tror den kommer, alldeles alldeles strax.

Förresten, en eloge till alla Er som sliter ensamma i förkylningstider. Jag har välsignats med en äkta make som kan vara flexibel och avlasta mig när helst jag gapar efter honom. Ja och sen har modern min varit en ovärderlig uppassare under helgen; fixat barnpassning, hundpromenader, matlagning och städning. Man är inte kaxig när man har feber inte.

Ja, imorgon flyttar Filips mormor in hos oss. Det ska bli jätteskoj att få komma nära igen efter att ha bott många mil isär i många långa år. Det är väl något sånt här som många drömmer om idag. Allt fler flyttar på sig och slår sig till ro annan stans än i sin hemstad. Resultatet blir att man trivs och skapar sig ett hem med jobb och vänner och vardag. Sen Filip kom har jag saknat min familj allt mer. Det betyder mycket att se dem ihop och det är otroligt tråkigt att det blir så sällan. Så, jag tror att så gott som alla som befinner sig i min situation hade önskat att deras familj skulle flytta närmre. Nu är det en dröm som besannas i mitt fall. Min mamma och hennes man ska förmodligen bygga hus i grannsamhället. Hon har fått jobb med start på måndag, maken och kissen kommer efter när det finns jobb till honom och bostad till kissen. Här kan deras fyrbenting tyvärr inte bo eftersom jag är allergisk.

I alla fall, imorgon kommer mams med man och sen stannar hon på obestämd framtid. Förmodligen blir det byte av boende i samband med att lillebror kommer i alla fall, för allas skull. Hur mysigt det än är med mamma, svärmor, mormor, mattemor i huset så blir det en period av nyföddhets- och amningsjobb då man helst vill stänga sin dörr lite för omvärlden. Fast blir hon kvar i huset så är det inte illa det heller, då kommer hon åka på att städa och laga mat medan vi myser med lillebrorsan. Hahaha. Men det dröjer och innan dess ska vi bara ha det bra.

Så, nu väntar vi bara på att morfarn och mostern ska packa sina flyttkartonger också