tomtebolycka

Ingen bör vara sämre än att de kan ändra sig. All heder åt de som erkänner och tar tag i sina ‘misstag’ och försöker rätta till dem. I detta fallet handlar det om ett självupplevt misstag från den människa som fick mina nerver att vibrera av irritation den 3 april. En människa som slutligen alltså visade sig vara just en sån som jag önskar mig inom barnhälsovården. Ja, som jag önskar att hela samhället var fullt av egentligen. Kompetent och mänsklig och modig. Så modig och kompetent och samvetsgrann att hon gick hem från jobbet med grubblerier. Gick tillbaka till jobbet dagen därpå, kollade upp fakta och satte sig sedan och ringde runt till oss mammor som var där och deltog i samtalet/informationen om barns tandhälsa. Ringde och sa att hon kände att det blev fel, hon delade med sig av den info hon kollat upp och sa sedan så hedersvärt att - varje familj måste hitta sin lösning. Inget är rätt och inget är fel, alla måste göra det som passar den unika familjen bäst.

Heja folktandvården i det lilla pyttesamhälle som jag kallar hemma!