Sparat under: Lite om mycket
Vardag. Ja en efter en kommer de och går, utan minsta tvekan. Själv gör man vad man kan för att ändra på det som är ett faktum. Stretar emot eller försöker skynda på. Men tiden är väl konstant och dygnen passerar, utan att tveka. Samma med räkningar egentligen. De kommer, ligger där på dörrmattan och skriker. Jag tvekar och försöker förhala, gör allt för att slippa betala. Men så kommer påminnelsen, som ett brev på posten. Faktiskt.
Så, dagarna kommer och levs medan livet flyter fram. För livet tvekar liksom inte, lika lite som företag och myndigheter tvekar att ta betalt. För att ha råd att betala på morgondagens godbitar så säljer jag nu gårdagens. Brudklänningen. För den dagen har absolut kommit och gått men imorgon väntar nya livsutgifter.
Har du betalt dina vardagsräkningar eller väntar du på påminnelsen?
